Sedan flera år tillbaks har min ateljé varit ett rum eller utrymme i mitt hem. Det har haft sina goda sidor och sina mindre goda egenskaper. I mitt tidigare hem hade jag öppet till nock, mycket ljus och utrymme – fantastiska möjligheter för att utveckla måleriet.  Men, för ett tag sedan flyttade jag till mitt nya men äldre hus. Här har jag nära till naturen och inomhus har jag en otroligt mysig miljö men jag har bl a haft svårt att måla större tavlor, taket är helt enkelt för lågt. I vintras fick jag en större beställning, men kunde snabbt konstatera att detta var en beställning jag fick tacka nej till. Det kändes inte bra. Jag behövde hitta en lösning. Jag valde därför att se om jag kunde skjuta fram beställning ett halvår. Det gick bra! Skulle jag hyra ateljé eller skulle jag hitta en långsiktig lösning? Det var frågan, och jag valde det senare…

Penslarna fick ligga på hyllan medan jag byggde en ny ateljé! Ungefär 5 månader senare och nu står den färdig. Det har varit minst sagt slitigt och en spännande utmaning samt otroligt lärorikt. Från -15C i vintras till 30C under försommaren har jag snickrat och målat, svettats, skrikigt och skrattat!

Förrutom hjälp att lyfta ett fönster så har jag lyckats göra allt själv (ja… inte elen det fick elektrikern göra). Jag skriver själv, men sanningen är att mina tre barn har varit ett otroligt fint stöd både som skruvhållare, drickahämtare eller som mer seriös hjälpreda med grävande, lyftande, bärande, skruvande, hammrande och målande. Och inte minst så har de ett otroligt tålamod!

Imorgon sätter jag mig åter vid staffliet… nu ska det målas igen!!!