Tänk att sötsaker kan skapa så mycket känslor hos både vuxna och barn. Ilskan och sorgen av uteblivet lördagsgodis, en låda choklad som ersätter ett “förlåt” eller en “jag älskar dig”, den glada milda paniken hos ett barn i affären när de ska välja vilka sorters lösgodis de ska köpa, och de vuxnas ångest när de ätit för mycket och gymmet kallar… jo, visst finns där känslor kopplade till sötsaker. I mina två senaste tavlor tar jag upp två av dessa känslor “Sötsug” och “Jag saknar dig”.
För både grodan och Nötväckan hänger godiset så nära men ändå är det så svårt att nå. Kanske Nötväckan funderar över om det söta innehållet är värt risken av att skada sig i den vassa öppna nålen som godiset är fäst med? Kanske grodan önskar att hen kan få uppleva det söta en gång till? Eller kanske dessa tavlor inte har något med godis att göra…. kanske de handlar om en djup önskan och en stor saknad…. kanske..

Isn’t it amazing how sugar can create so much emotion for both adults and children. The anguish and sorrow of not getting a favourite candy, a box of chocolate that replaces a “sorry” or an “I love you”, the childs extatic panic when trying to choose what kind of candy to buy, and the bitter anxiety when you’ve eaten too much and the visit to the gym beckons … yes, there are definantely feelings connected to sweets, candy and sugar. In my latest two paintings I have focused on two of these feelings “Sugar craving” and “I miss you”. For both the frog and Nuthatcher the candy is so close, yet it is so hard to reach. Perhaps the Nuthatcher is wondering if the sweet content is worth the risk when the candy is hanging from a sharp open needle on the end of the string? And, perhaps the frog wants to taste the sweetness of the candy just one more time? Or maybe these paintings have nothing to do with sugar, sweets or candy?…. maybe they are about wanting what you haven’t got or about missing what you once did have…?